Ja ta mig härifrån. Ta mig till ett land långt långt borta där det bara finns långa vita sandstränder, klarblått hav och massa gött folk som bara kör på reaggea stilen å serverar glass drinkar hela dagarna. Om jag nångång kommer till ett sånt ställe ska jag aldrig ge mig därifrån! det är ett som är säkert!

Pluggandet tar kol på mig. Långsamt långsamt suger det livslusten ur mig.. Jag lever i misär. Nästan..

åsså har jag fan ont i ryggen också. Plus att jag känner mig sådär lagomt äcklig. behöver en dusch nu känner jag. Eller ännu bätte. Ett bad.  Det skulle ju va en smart lösning att ligga i badkaret och plugga samtidigt. Men risken att tappa laptoppen i plurret är ju överhängande.. hm.. kanske inte så smart ändå.

Bakade muffins förut också förresten. Bakar inte så ofta nu för tiden. Men när jag kom på mig själv med att gå och titta i kylskåpet och skafferiet ca 30 ggr på rad i jakt efter nåt göttigt så tog jag beslutet att baka. Och det är inget jag ångrar. Det kan min mage försäkra, han mår som en prins nu det kan jag lova.

planetens godaste! Recept

Finton var här en svängis också. Han kom förbi och lämnade tillbaka mitt liv, som jag på nåt sätt lyckats sprida ut i hela hans hem, i form av tanborste, strumpor, linsvätska, smink, tröjjor, brallor, hårnålar, örhängen, smycken, läxpapper, mobilladdare osv. Hur lyckas jag? Jag är som en tyfon som bara mölljer sig fram å kastar saker runt om kring sig. skärpning oh diciplin är vad som behövs. S
om tack för det fick han iaf med sig ett par muffinsar. Han fick ta med åt Peter också. Som enligt Fintan skulle bli möcke glad. Efter alla rykten jag hört om peter och hans matlust så tror jag honom ;) Känner mig som en husmor. Som anton sa. det fattades bara att muffinsarna låg i en sån där brun papperspåse med ett hjärta på ;P